Vad anser vi?

Vi anser att samvetsfrihet är en mänsklig rättighet som, i enlighet med internationella rättighetsdokument, bör respekteras inom vården. Ingen skall behöva tvingas utsläcka en annan människas liv, varken genom abort eller dödshjälp.

Debatten om samvetsfrihet för barnmorskor har dock i Sverige till stor del dominerats av ideologiskt tyckande istället för fakta. Man har hittat på egna ord som de nedlåtande orden ”vårdvägran” och ”arbetsvägran” och samvetsfriheten har trivialiserats genom jämförelser med hypotetiska exempel om svetsare som inte vill svetsa eller slaktare som inte vill stycka djur. Professor Susanne Wigorts Yngvesson avfärdar i sin bok Frihet till samvete (2016) dessa argument som missförstånd av vad samvetsfrihet är. Samvetsfrihet är inte att avsäga sig huvuduppgiften för ett yrke, vilket abort inte är varken för barnmorskor eller för läkare.

Wigorts Yngvesson beskriver också samvetsfriheten som ett motmedel mot totalitarism, och en frihet som i demokratier är till för att främja mångfald och skydda individens rättigheter gentemot makten. Samvetsfriheten frigör den enskilda individen från att bara lyda överhetens order till att ta eget ansvar. Wigorts Yngvesson ställer frågan om det verkligen är en dygd att lyda utan reflektion över det egna samvetet. Samvetsfrihet är en grundläggande frihet i demokratier men existerar inte i diktaturer. Utan samvetsfrihet riskerar arbetsklimatet att utvecklas till en odemokratisk kultur, där den part som har större makt drar gränsen för vilka åsikter som är tillåtna. Däremot gynnas ett arbetsklimat där anställda uppmuntras till känslighet i stället för okänslighet vid etiska dilemman. Förbättring och utveckling sker sällan av att etiska frågeställningar och avvikande uppfattningar blir nedtystade.